Gudmundstjärn


Gudmundstjärn -Ett av Sveriges sista självhushåll 
Klicka på HD1080 och Full Screen för bäst upplösning...  (kan dock bli lite segt beroende på uppkoppling)


Gudmundstjärn mill 3D-animation



Gudmundstjärns vattensåg - 3D-modell
Klicka på HD1080 och Full Screen för bäst upplösning...  (kan dock bli lite segt beroende på uppkoppling)






Screencaps...

Gudmundstjärn presentation

Kort historik om stället finns längst ner på sidan...




Husmodellerna är utplacerade efter flygfoton. 

Landskapet är egentligen mycket mer kuperat... 
(att göra ett topografiskt, verklighetstroget landskap skulle vara möjligt, men kräver mer kapacitet än min nuvarande dator klarar av). 





T.v; nyare mangårdsbyggnad. Mitten; mangårdsbyggnad från slutet av 1700-talet. T.h. Bagarstuga.


Med fiol; Nils Olof Eriksson (1863-1943). Med citra; hustrun Märta-Brita (1877-1967) 


Dass och stall.


Petter och Erik Edlund musicerar.

Ladugård och "risbod", (förmodligen till strö).

Kossa Mu

Såghus och kornhässja.


Hela animationen består av ca. 1000 separata bildlager, gjorda efter 342 egna (utom de gamla) foton och teckningar . 
Just denna bild består av 156 bildlager.

Bäcköring (extra large)

Vattendriven spånhyvel (för takspån).  


Sågen byggdes med hjälp av en urmakare från Liden och invigdes den 10 Maj 1870.


       Lite överdriven stjärnhimmel kanske, men stjärnorna lyste faktiskt klarare förr! Störande ljusföroreningar från (de få, små och ännu ej        elektrifierade) städerna var då närmast obefintliga.


Beläget djupt inne i de medelpadska skogarna mellan Liden och Indal ligger Gudmundstjärn som är ett gammalt skogshemman från självhushållningens dagar.   Namnet kommer efter bonden Gudmund Pärsson som drunknade där med sin piga där Bartolomeidagen 1694.

År 1778 begärde, och fick, en Olof Persson tillstånd att bygga upp ett nytt skogshemman vid Gudmundstjärn.  Det isolerade läget förutsatte ett långt drivet självhushåll...   Men det medförde även 24 skattefria år!  Under 165 år levde här fem generationer på det jorden och skogen gav. De producerade nästan allt som behövdes själva. Mat, kläder och redskap...

1943 dog den siste bonden, Nils Olof Eriksson, och gården inköptes samma år av Indals kommun, mest för skogens skull. Gården arrenderades sedan ut under några år, fram till 50-talet. Först 1961  anlades en framkomlig väg till stället. Tack vare framsynta politiker och Riksantikvariämbetet räddades gården från förfall och förklarades år 1982 som kulturminnesmärke och omgivningarna runt tjärnen blev naturreservat.

Som mest fanns här ett 30-tal byggnader. Idag återstår 23. Bland dem är; mangårdsbyggnad, ladugård, stall, smedja, bastu, mangelbod, tvättstuga, kvarn, såg och spånhyvel.



HÄR finns fler bilder (foton)
(pictures from Gudmundstjärn)


(to main page)